fbpx
h

6. Kreditrating

Varför finns ratinginstituten?

Allteftersom företagsobligationsmarknaden växte fram uppstod behov av att värdera emittenternas kreditvärdighet. Dagens stora ratinginstitut var tidigt ute med att fylla det behovet. Ratinginstituten har ingen koppling till de som arrangerar obligationer eller till de bolag som emitterar och kan därmed göra en oberoende värdering av kreditrisken. De stora ratinginstitutens kreditrating innebär en kostnad för emittenterna, men samtidigt kan de gynnas av att kunna låna billigare än vad de hade kunnat göra om de inte hade haft en kreditrating.

INVESTMENT GRADE

Ratinginstituten delar in sina kreditratingar i två huvudgrupper, investment grade och high yield. Bolag som är investment grade skall ha en försumbar defaultrisk. De skall vara en av marknadsledarna i sin sektor och ha en moderat skuldsättning som gör att de kan klara en hel konjunkturcykel utan större problem. AAA är den högsta ratingen och BBB- den lägsta ratingen inom investment grade.

HIGH YIELD

Vad som är karaktäristiskt för high yield är att defaultrisken inte är försumbar utan närvarande till olika grad. High yield spänner mellan BB+ och ner till C vilket är den lägsta ratingen ovanför D som står för default. Defaultrisken ökar ju längre ner i high yield-ratingarna man går.

MARKNADENS RESPONS PÅ RATINGFÖRÄNDRINGAR

Marknaden reagerar olika mycket på ratingförändringar. I många fall är en ratingförändring väntad av marknaden, men när förändringen kommer oväntat får den ofta en större effekt på obligationens pris. En nedgradering från investment grade till high yield innebär ofta en större prisförändring, vilket kan förklaras av att det är olika investerargrupper som investerar i de olika ratingsegmenten. En nedgradering kan utlösa en så kallad ”forced selling” (tvingad försäljning). Det är försäljning som måste ske för att förvaltaren ska hålla sig inom sitt investeringsreglemente.

METODOLOGI

Ratinginstitutens modeller för kreditrating är delvis en affärshemlighet. Det finns trots det en hel del information om hur ratingprocessen går till.

Ratinginstituten baserar sina kreditratingar på både kvalitativa såväl som kvantitativa variabler. Variablerna har ungefär samma tyngd i ratingprocessen. De kvantitativa variablerna bygger på historiska bokföringsdata och marknadsvariabler. De kvalitativa bygger på värdering av affärsidén, företagsledningens och ägarnas erfarenheter och kompetens.

S&P, MOODY’S & FITCH

Det har inte alltid varit lätt för ratinginstituten. De fick kritik för att de inte såg finanskrisen komma i Asien på 90-talet. De blev tagna på sängen när de stora redovisningsskandalerna briserade i USA (Enron och Worldcom) och de fick betala dryga skadestånd för sin insats under kreditkrisen 2008. Många företag väljer idag att emittera obligationer utan officiell kreditrating på grund av kostnader och det faktum att ratinginstitutens arbete ifrågasätts.

Mertons modell

Robert C Merton utvecklade på 1970-talet en kreditvärderingsmodell som radikalt skiljer sig från ratinginstitutens process. Mertons modell är framåtblickande och bygger på att man betraktar obligationsägarna som utställare (säljare) av en säljoption på företagets totala tillgångsmassa. Obligationsägarna förlorar ingenting så länge företagets värde är större än samtliga lånens storlek. Modellen bygger till stor del på marknadsvariabler och läser in data från aktiemarknaden. Många marknadsaktörer använder Mertons modell som ett komplement till traditionell kreditanalys. Modellen fungerar bäst för börslistade bolag.

Idag använder framförallt Moody’s, men också S&P egna modeller som bygger på Mertons tankegångar. Deras ratingar bygger delvis på resultaten från dessa modeller.

Även Bloomberg, en av de största system- och informationsleverantörerna på räntemarknaden, har byggt en egen Merton-modell som heter Bloomberg Default Risk Model.

ROBERT C MERTON

Merton revolutionerade kreditanalysen med sin optionsbaserade värderingsmodell. Modellen är helt marknadsbaserad och påverkas inte av något ratinginstituts eller analytikers värdering av ett bolag. Merton erhöll Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1997 för hans forskning inom detta område.

Right Menu Icon